Den ryska gränsen är bara några mil bort. Gångvägen leder över skogsklädd kulle, förbi en mörk kyrkogård och fram till den slitna ishallen.

Där inne sitter några hundra åskådare och huttrar.

Bakom hemmalagets bänk skymtar en prydligt klädd man med tämligen anonymt utseende. Ändå vet alla vem han är.

Källa: Kritiken – efter fyllerubrikerna